Resa med eller utan släkt och vänner?

[ostarra 3]

Ja så här ligger det till..

Sen några resor/år tillbaka så har vi kännt att det hade ändå varit så roligt att få med några vänner eller familjemedlemmar till Thailand när vi åker ner, för hur underbart vi ändå har det och njuter till Max och har semester så kan det ändå blir rätt långtråkigt.

Sen har vi ju full förståelse för att det är inte alla som kan och har den ekonomiska möjligheten till att resa bort så i flera veckor och många av våra vänner har barn och då blir det genast mkt dyrare för dom än för oss, men flertalets ursäkter har varit den "långa" flygningen istället för att det är ekonomin.

På våra resor så är vi ute efter Maximal avkoppling och kör endast någon utflykt på sin höjd, jag är personligen inte mkt för sevärdheter så det blir mkt pool häng, men detta hade säkert också ändrats lite om man hade haft sällskap å min

sambo han dyker, så han bokar alltid upp ett par dyk när vi är iväg och det är helt grymt bra att han kan göra något som är hans hobby året runt.

Men när kvällarna kommer och man ska till nån Restaurang och äta så säger vi ofta efter en stund att det hade varit så kul och haft eller träffat någon mer, för vi äter och pratar men efter en stund så kollar vi lite shopping eller åker till hotellrummet, med sällskap så hade man kanske suttit halva/hela natten lång och haft riktigt roliga kvällar 

Då vi är borta några veckor så har vi avklarat livets alla frågor på några kvällar  , så hur gör och tänker ni när ni reser bort flera veckor? Är ni mega sociala utav er eller stör det er sällan att vara själva och få lite "tråkigt"?

För många utav oss här på forumet reser ändå rätt ofta och flera veckor 

Vi är sen tyvärr rätt blyga utav oss båda två så att bara gå fram och prata med folk händer sällan 

Så detta är bara en liten fundering från min sida hur ni alla resonerar kring resesällskap på er semester, och hoppas ni har lust att hänga med i denna tråden å bolla lite olika tankar.

Och hoppas ni förstår min tanke  haha

Hej hopp från mig 

[vårsol 6]

Vi har ofta haft med oss våra föräldrar och ibland även en annan familj. De två senaste Thailandsresorna har vi bara rest med  yngsta sonen. Den största förändringen har varit för hans del. Visst är det roligt att vara ett större gäng men man måste ha klart för sig före man reser att alla vill inte samma saker och att de andra måste acceptera det. Ofta har vi gjort utflyker tillsammmans och träffas på kvällarna. Men också har det varit dagar få man varit mer för sig själv. Nu senast var med maken på 20 års bröllopsresa till Grekland. Tänkte bli lite tråkigt efter 3 dagar när vi pratat om allt redan  , men som tur så träffade vi då 2 andra par som var i samma ålder som vi. Med dem gjorde flera utflykter. Genast piggade det upp samtalen lite.

[Alebanane 1]

Det hänger nog ganska mycket på resesällskapet, reser gärna själv ensam då man inte behöver anpassa sig efter någon annan men visst ibland känns det ensamt och vissa utflykter eller upplevelser är roligare om man har någon att dela det med. Men semester för mig är att slappna av och ta det i min egen takt. Har haft planer att hela familjen ska med och pappa och brodern med familj men då måste allt klicka, hitta rätt resmål som passar alla hitta bra boende som passar alla samt utflykter, restauranger, vem som är morronpigg vem som är sjusovare, vänta på den ena eller vänta på den andre, dela upp sällskapet för att göra olika saker, någon känner sig utanför varför får vi alltid passa ungarna osv. att ta med någon för att visa upp sitt Thailand kan bli att man agerar mer som guide istället för att njuta( man gör allt för att dom ska trivas) är själv inte den som söker kontakt med andra

Men i början av semester boka in någon utflykt har ni tur så kanske ni får kontakt med någon som ni kan bestämma träff med där ni kan sitta och småprata in på småtimmarna

[Evert 2]

Var glad och spontan, hälsa hellre en gång för mycket än för lite. Spelar ingen roll om man hälsar på någon surkart, nästa kan vara mångdubbelt trevligare.

Bättre att fråga och få nej än ångra att man inte tagit första steget.

Tro nu inte att andra är MINDRE blyga än vad ni är, gäller bara att NÅGON tar första steget.

Visserligen vill INTE alla vara trevliga och göra nya bekantskaper, men de är ändå i minoritet.

[Plexus 0]

Jag förstår inte riktigt problemet med att känna sig ensam när man reser som ett par. Man har ju varandra. Endast några veckor handlar det om.

Jag reser ensam och är borta i 6 månader. Har gjort det i flera år. Det är inte alltid så lätt och ensamheten känns ibland svår. Att få kontakt med par och familjer är ganska svårt om man reser ensam. Dom vill umgås med par eller andra familjer. Jag har inga problem med att ta kontakt och vara social. Gillar party. Ensamma resenärer är ofta män och intresset för en medelålders kvinna som sällskap är lika med noll. Dom hittar massor av kompisar i barerna. Jag har hittat några enstaka ensamresande kvinnor som jag håller kontakten med. Vi träffas kanske var 3:e vecka. Vi bor på olika orter. Trots att det är en utmaning så har jag bestämt mej för att gilla läget och inte gnälla. Jag äter ute, är på stranden, reser runt i landet mm sjäv. Alternativet är att sitta hemma under vintern och det känns uteslutet. Denna erfarenhet har gjort mej stark och det finns inte mycket som jag backar för idag. Ibland kommer vänner från Sverige och hälsar på några veckor och det är trevligt, men det känns också skönt när dom åker hem. Jag trivs bra själv numera men man måste klara av att stå ut med att ha tråkigt. Ville bara ge min bild och erfarenhet av sk ensamhet.

[ostarra 3]

Alltså jag ser det inte som en problem, snarare Ilands "problem" 

Självklart är jag/vi nöjda utav vårt sällskap ihop men just på kvällarna, hur underbart är det inte att få dela tex, en svensk sommar natt i trevliga vänner/familjens sällskap och man kan prata om precis allt möjligt och samma känner vi i Thailand, för delar man på sig på dagarna så är samtalen snabbt igång på kvällarna om vad man har upplevt m.m

Att kunna dela en sådan fantastiskt upplevelse med andra är så roligt 

Men hade jag varit som du, själv på resor så hade jag agerat och accepterat läget på ett helt annat sätt.

Jag förstår inte riktigt problemet med att känna sig ensam när man reser som ett par. Man har ju varandra. Endast några veckor handlar det om.

Jag reser ensam och är borta i 6 månader. Har gjort det i flera år. Det är inte alltid så lätt och ensamheten känns ibland svår. Att få kontakt med par och familjer är ganska svårt om man reser ensam. Dom vill umgås med par eller andra familjer. Jag har inga problem med att ta kontakt och vara social. Gillar party. Ensamma resenärer är ofta män och intresset för en medelålders kvinna som sällskap är lika med noll. Dom hittar massor av kompisar i barerna. Jag har hittat några enstaka ensamresande kvinnor som jag håller kontakten med. Vi träffas kanske var 3:e vecka. Vi bor på olika orter. Trots att det är en utmaning så har jag bestämt mej för att gilla läget och inte gnälla. Jag äter ute, är på stranden, reser runt i landet  mm sjäv. Alternativet är att sitta hemma under vintern och det känns uteslutet. Denna erfarenhet har gjort mej stark och det finns inte mycket som jag backar för idag. Ibland kommer vänner från Sverige och hälsar på några veckor och det är trevligt, men det känns också skönt när dom åker hem. Jag trivs bra själv numera men man måste klara av att stå ut med att ha tråkigt. Ville bara ge min bild och erfarenhet av sk ensamhet.

[ostarra 3]

Ja av en slump helt galet på en utav våra resor, så möter vi några nära vänner till min bror nere på Koh Lanta i en souvenir shop.

Då vi har vuxit upp ihop så kände jag denna familjen lite granna, och vi möttes upp på kvällarna så länge de va kvar på Lanta och de kvällarna va såå roliga 

Men visst är det som du skriver, ska man åka med andra så är det ju detta med olika smaker, tycken och viljor.

Vi har ofta haft med oss våra föräldrar och ibland även en annan familj. De två senaste Thailandsresorna har vi bara rest med  yngsta sonen. Den största förändringen har varit för hans del. Visst är det roligt att vara ett större gäng men man måste ha klart för sig före man reser att alla vill inte samma saker och att de andra måste acceptera det. Ofta har vi gjort utflyker tillsammmans och träffas på kvällarna. Men också har det varit dagar få man varit mer för sig själv. Nu senast var med maken på 20 års bröllopsresa till Grekland. Tänkte bli lite tråkigt efter 3 dagar när vi pratat om allt redan  , men som tur så träffade vi då 2 andra par som var i samma ålder som vi. Med dem gjorde flera utflykter. Genast piggade det upp samtalen lite.

[ostarra 3]

Men visst är det så Evert, att hälsa kan man göra och det gör vi, men svensken i synnerhet är väldigt skygga i många fall för att ta kontakt, men är isen väl bruten så kan det bli hur trevligt som helst 

Och ja de som verkligen inte vill de kan man ju känna på långt avstånd att så är fallet.

Var glad och spontan, hälsa hellre en gång för mycket än för lite. Spelar ingen roll om man hälsar på någon surkart, nästa kan vara mångdubbelt trevligare.

Bättre att fråga och få nej än ångra att man inte tagit första steget.

Tro nu inte att andra är MINDRE blyga än vad ni är, gäller bara att NÅGON tar första steget.

Visserligen vill INTE alla vara trevliga och göra nya bekantskaper, men de är ändå i minoritet.

[toktobbe 0]

Vi har rest ensamma till Thailand vid sex tillfällen och vid varje resa har vi träffat nya bekantskaper att gå ut å äta med och åka på utflykter med och det har vart lika kul varje gång! Känner lite tvärtom med att åka med några hemifrån att man e rädd å bli lite enkelspårig istället, känna lite tvång att umgås varje kväll/dag... Sen att resa med barn har ju säkert oxå spelat in för dom e ju bra på att knyta kontakter åt en

[hille 2]

Men visst är det så Evert, att hälsa kan man göra och det gör vi, men svensken i synnerhet är väldigt skygga i många fall för att ta kontakt, men är isen väl bruten så kan det bli hur trevligt som helst 

Och ja de som verkligen inte vill de kan man ju känna på långt avstånd att så är fallet.

Var glad och spontan, hälsa hellre en gång för mycket än för lite. Spelar ingen roll om man hälsar på någon surkart, nästa kan vara mångdubbelt trevligare.

Bättre att fråga och få nej än ångra att man inte tagit första steget.

Tro nu inte att andra är MINDRE blyga än vad ni är, gäller bara att NÅGON tar första steget.

Visserligen vill INTE alla vara trevliga och göra nya bekantskaper, men de är ändå i minoritet.

Måste det nödvändigtvis vara svenskar?

[ostarra 3]

Oj alltså nej inget måste för oss, var mer reflektionen över hur andra gör med tanke att det kan vara svårt att få med familj eller andra vänner hemifrån på en sån här resa.

Att träffa nya människor och få nya bekantskaper blir de som blir, vi träffade faktiskt ett par på en utflykt vi gjorde och de var ifrån England.

Men de var bara på genomresa och hade 2 dagar på just då Lanta och skulle sen vidare.

Så nej det måste inte bara vara Svenskar!

Men visst är det så Evert, att hälsa kan man göra och det gör vi, men svensken i synnerhet är väldigt skygga i många fall för att ta kontakt, men är isen väl bruten så kan det bli hur trevligt som helst 

Och ja de som verkligen inte vill de kan man ju känna på långt avstånd att så är fallet.

Var glad och spontan, hälsa hellre en gång för mycket än för lite. Spelar ingen roll om man hälsar på någon surkart, nästa kan vara mångdubbelt trevligare.

Bättre att fråga och få nej än ångra att man inte tagit första steget.

Tro nu inte att andra är MINDRE blyga än vad ni är, gäller bara att NÅGON tar första steget.

Visserligen vill INTE alla vara trevliga och göra nya bekantskaper, men de är ändå i minoritet.

Måste det nödvändigtvis vara svenskar?

[hille 2]

Konstigt nog så tycker jag att det är lättare att få kontakt på mindre ställen där det inte är så mycket turister. Skulle dock tycka att det vore kul att få med nån släkting eller vän nån gång...men inte för länge för jag vill gärna vara ifred också och ta dagen som den kommer. Ska man ha någon med sig så bör det vara nån som vill göra samma saker och resa till samma typ av ställen. Vilket brukar vara svårt för mig som inte eftertraktar stora fina hotell, massor med party och obegränsad shopping. Stannar dessutom till i olika städer ganska länge och det brukar inte heller vara så populärt.

[Phatthalung 46]

Resa själv i Thaland gjorde jag mycket för 20 år sedan. Det var riktigt bra. En del Thai jag träffade då har blivit riktiga vänner. Idag är jag inte säker på att skulle vilja spendera så mycket tid där, om det inte varit för att min fru är Thai. Tycker att det det blivit väldigt våldsamt på t.ex turistorterna. Väskryckningar, rån med kniv är tyvärr vardagsmat och händer hela tiden, mot oskyldiga turister.

Själv håller jag till i södra Thailand, Hat Yai, Phatthalung m.m och då finns ett annat problem, som pågått i minst 30 år. Nämligen att muslimer som är majoritet i dessa områden, och Buddhister tar kol på varandra med bomber och skjutvapen varje vecka.

Jag tillbringar mycket tid i Thailand, och jag funderar ofta på om vanliga turister förstår vad som händer i landet?

Vet man att det är en militärdiktatur?  Vet man att internet är hårt sensorerat? Vet man att om mam säger något ofödelat om kungen, så kan det ge fängelse i många år. Öppnar man lögonen lite när man som turist, ligger där på sin resort, finns nog chansen att man begriper  hur det står till i detta land

[hille 2]

Resa själv i Thaland gjorde jag mycket för 20 år sedan. Det var riktigt bra. En del Thai jag träffade då har blivit riktiga vänner. Idag är jag inte säker på att skulle vilja spendera så mycket tid där, om det inte varit för att min fru är Thai. Tycker att det det blivit väldigt våldsamt på t.ex turistorterna. Väskryckningar, rån med kniv är tyvärr vardagsmat och händer hela tiden, mot oskyldiga turister.

Själv håller jag till i södra Thailand, Hat Yai, Phatthalung m.m och då finns ett annat problem, som pågått i minst 30 år. Nämligen att muslimer som är majoritet i dessa områden, och Buddhister tar kol på varandra med bomber och skjutvapen varje vecka.

Jag tillbringar mycket tid i Thailand, och jag funderar ofta på om vanliga turister förstår vad som händer i landet?

Vet man att det är en militärdiktatur?  Vet man att internet är hårt sensorerat? Vet man att om mam säger något ofödelat om kungen, så kan det ge fängelse i många år. Öppnar man lögonen lite när man som turist, ligger där på sin resort, finns nog chansen att man begriper  hur det står till i detta land

Skulle tro att större delen av turisterna är läskunniga och det skrivs ju en hel del om sakerna du nämner även i svensk press.

Dock känner jag inte igen mig vad det gäller knivrån och väskryckningar dagligdags...även om jag förstår att det händer i Thailand liksom här. Kan ju också ha att göra med att jag inte reser till de större turistorterna (förutom Bangkok då, om man nu ska kalla det för turistort). Tycker dock att jag borde höra mina Phuket/Pattayafrälsta vänner klaga på säkerheten?

Ber om ursäkt för mitt ot-svar på ett ot-inlägg i denna tråden.

[Evert 2]

Thailändarnas beteende mot oss turister har radikalt förändrats och det till det sämre. Är så som jag upplevt det under mina 40 år jag besökt Thailand.

Det märks framförallt där det huserar horder av turister - m.a.o. tror jag det är av självförvållad art.

Självklart begås det idag fler brott mot turister, mängden "offer/turister" har ökat drastiskt

Personligen känner jag/vi oss ändå mer trygga i Thailand än i Sverige.